Kyrkomötet Motion 2007:32 av Karl-Gunnar Svensson och Vivianne Wetterling
Ansvarsfrågan i pastoraten

Förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att ta fram förslag som ger biskop och domkapitel det ansvar och de möjligheter som måste till för att församlingarna i grunden skall ha ett andligt och kyrkligt uppdrag.

Motivering

Fram till år 2000 var stiften och biskoparna arbetsgivare för präster och diakoner. Efter den förändrade relationen till staten har församlingarna tagit över detta arbetsgivaransvar.

Detta har inneburit oöverstigliga problem för många församlingar i Svenska kyrkan. Det kan vi märka i dag genom alla konflikter som uppstår eftersom ansvarsrollen i församlingarna inte är tydlig. Enligt kyrkoordningen är kyrkoherden ansvarig för de uppgifter som kyrkoordningen fastställt enligt 2 kap. 6 §, men otydligheten kommer fram i 2 kap 5 § där det står att ”kyrkorådet skall ha omsorg om församlingslivet”. Detta tolkar många kyrkoråd felaktigt och menar att det är de som skall leda församlingen. Eftersom kyrkorådet har arbetsgivaransvar över kyrkoherden, som är ledaren, blir det oundvikligen ofta konflikter. Många församlingar löser dessa genom att köpa ut sin kyrkoherde, till dyra kostnader för församlingen. Om man inte köper ut kyrkoherden kvarstår ofta problemen och någon högre instans som kan gå in och lösa frågan finns inte. Tidigare kunde stiftet lösa uppkomna tvister med tanke på att präster och diakoner var ställda under biskopens ansvar och tillsyn.

Vi menar att biskoparna måste vara arbetsgivare för präster och diakoner. Det är enda sättet att komma till rätta med de problem som finns i dag och som är förödande för vår kyrka. Det är egentligen mycket märkligt att arbetsgivaransvaret i dag skall ligga på kyrkorådet och fungera så att kyrkorådets ordförande går in och hanterar frågor för ämbetsbärare. Det borde vara förbjudet i kyrkoordningen i stället för självklart.

Man skulle kunna tycka att det borde räcka med biskopens tillsynsansvar över församlingarna. Men vid problem av olika slag i en församling går inte tillsynsansvaret och församlingens arbetsgivarfunktion ihop. Många menar att det inte fungerade helt tillfredsställande tidigare, men i dag är det mycket värre. Vi menar att det är förödande för Svenska kyrkan om den här ordningen skall fortgå. Vi är medvetna om att stiften kan anställa präster till personliga tjänster liksom tidigare, men möjligheten att på ett bra sätt styra församlingarna och ta ansvar för vigda personer har minskat betydligt.

2006 fanns en motion om ”Stiftens och biskoparnas ansvar för vigningstjänsten”. Där var förslaget ett slags kompromiss som innebar att man skulle förstärka biskopens möjligheter i tillsynsansvaret. Tanken var att komma åt de problem som finns med att många församlingar inte klarar av arbetsgivaransvaret för ämbetspersonalen. I betänkandet TU 2006:2 var förslaget avslag. Man menade:

Det som blev det slutliga resultatet av de omfattande diskussionerna om prästanställningen i samband med kyrkoordningens tillkomst, syftade till att få en tydlig ansvarsfördelning. En stiftsanställning av diakoner eller att stiftet på annat sätt skulle fullgöra vissa arbetsgivarfunktioner avseende diakoner diskuterades knappast.

Ett helt och odelat arbetsgivaransvar hos församlingar och samfälligheter ger de bästa förutsättningarna för en samlad arbetsgivarpolicy hos församlingar gentemot alla anställda på en och samma arbetsplats. Ansvarsfördelningen mellan församlingar/samfälligheter och stift blir tydligare när arbetsgivar- och tillsynsfunktionerna hålls isär.

Så är inte fallet i verkligheten ute i församlingarna. Arbetsgivaransvar och tillsynsfunktionerna har blivit mycket otydliga. I vissa församlingar råder total förvirring och man anser sig nödgad att ta in konsulter. Återigen till dyra kostnader för församlingen.

Vi menar att frågan måste tas upp till behandling. Kanske helt nya lösningar måste till. Men utgångspunkten måste vara att kyrkan är en plats för andligt liv. Kyrkan leds av Jesus Kristus, makten är delegerad till biskopar som i sin tur vidareför detta ledarskap och ämbete till präster och diakoner som utgör det andliga ledarskapet i församlingen. När det uppstår problem om vem som bär det yttersta ansvaret i församlingen måste det klargöras i kyrkoordningen att ett kyrkoråd eller dess ordförande inte kan gå in och ta över kyrkoherdens roll. Vid konflikt måste denna lösas genom biskopens och domkapitlets medverkan.

Om det inte är möjligt att formellt lösa konflikter genom att besluta att arbetsgivaransvaret skall ligga på biskop och domkapitel, vill vi att Kyrkomötet uppdrar åt Kyrkostyrelsen att ta fram ett förslag som ger biskop och domkapitel det ansvar och de möjligheter som måste till för att församlingarna i grunden skall ha ett andligt och kyrkligt uppdrag.

Träslövsläge och Göteborg den 9 juli 2007

Karl-Gunnar Svensson (Kd) Vivianne Wetterling (FiSK)